Varje gång jag lämnar ett BOKarmöte, är jag lika lycklig som mitt huvud är sprängfulltfullt av klokskaper och tokskaper och förundring över hur dessa begåvade och mycket upptagna personer ens hinner att läsa. Jag måste tillstå att jag skämdes lite för min obildning. Igår igen.
Då gick diskussionerna heta och det var högt i tak medan regnet smattrade mot fönstrena och ljusen fladdrade av tusen viljor. Vi pratade Twilight, Philip Pullman, Katarina von Bredow … och böcker och författare som var nya och gamla och kända och okända. Och vi pratade om ifall författare till barn och ungdomsböcker har ett större ansvar än andra författare när de luftar sina privata åsikter.
Det var kanske det enda BOKarna var helt eniga om. Som en uttryckte sig:” Vi är unga och lättpåverkade. Om en av våra favoritförfattare påstår något, så kan vi luras att dras med, och tro att det de säger är rätt”.
Vi kom på att såna här debatter kan vi med fördel föra även på vår bokblogg.
Vi pratade om läskiga böcker, om böcker om incest (som en BOKare älskar att läsa) och vi pratade om långa böcker och lättlästa böcker, om böcker som förändrar en och stannar kvar och om böcker man läser med glädje men som sen försvinner. Och alla tyckte vi olika och ibland lika. Och de äldre lyssnade med respekt på de yngre och … shit, vad jag älskar dem!
- Wow, tänk att jag får sitta här och lyssna och ta del av och lära mig, tänkte jag fler än en gång denna kväll. För det är så det är, det är inte vi vuxna som alltid lär de yngre på Palatset. Det är mycket oftare de yngre som lär oss vuxna. Saker vi glömt, eller saker vi aldrig lärt oss.
Sen diskuterade vi bokrecensioner och om hur en bra recension ska skrivas. Och vi kom en bit närmre Palatsets egen värdegrund.
Recensionerna ska vara personliga, man kan inte skriva att något är dåligt utan att motivera varför, och det viktigaste är inte vad boken handlar om, utan snarare vad den gav läsaren för upplevlese och hur man kände när man läste.
Tiden gick precis så där fort som den gör när man vill att det aldrig ska ta slut och som vanligt kände jag mig som en slavdrivare när jag började tjata om recensioner. För som sagt, hur ska de hinna det också??? Formulera sina klokskaper och låsa in dem i en kort recension. (Kommentarer kan man använda sig av om man läst samma bok.)
Men vi är alla glada, stolta och tacksamma över att nu få recensionsex av förlagen, precis som vilken ”riktig” litteraturkritiker som helst. Och jag kan lova, att dessa BOKare är så riktiga en människa kan vara. Kanske faktiskt riktigare.
Och när vi utvärdrade den här terminen bestämde sig BOKarna för att till hösten bara ha författarbesök varannan träff, för att de tycker att bokdiskussionerna är minst lika givande och viktiga som att möta författarna. Desstutom bestämdes att vi ska ha teman i fortsättningen. Och det sista mötet i maj, som vi klubbade att ha på Bokslukaren, blev det näst sista.
BOKarnas möten har blivit ett behov hos fler än hos mig.
I juni ska vi klämma in en poesipicknick i det gröna.
Själv längtar jag redan till nästa möte! Tänk ändå vilken tur jag har som får vara med!
Inför boksläppspartyt i september av Cornelia Funkes nya bok Reckless lottar vi ut tio biljetter på Ett år kvar!-festivalen. Kom till VIPPtältet så får du veta mer.
