English
Stockholm den 19 mars 2012
Vi är oändligt stolta över det Palats vi skapade!
Vårt jobb var att odla drömmar. Att se och bekräfta upp till 1000 barn om dagen. Ge dem insikter och nya intressen. Få dem att känna sig värdefulla och inkluderade i samhället. Det lyckades vi med och 25 000 besökare fick uppleva detta innan Palatset slog ihop dörrarna.
När vi i personalen riktigt ville boosta och känna oss värdefulla, gick vi till utgången just när barnen gick hem för dagen. Där kunde man stå och pricka av alla fina ord i ansökningshandlingarna. Meningar som att, vi ska ge barn drömmar, alla ska känna sig välkomna och delaktiga, barn ska bli bekräftade, sedda och upptäcka att de var bra på något eller bli intresserade av något nytt och positivt. Känna sig värdefulla, få nya utmaningar, nya vänner med samma intressen och nya positiva förebilder. Vi skulle förebygga utanförskap och skapa innanförskap. Vi på Palatset tyckte att alla människor skulle har rätt till sin kreativitet och sina drömmar. Att alla ska ha samma chans att få utvecklas, bli sedda och bekräftade och få lära sig att allt är möjligt – för alla! Med ALLA menar vi att alla ska känna sig välkomna oavsett ålder, kön, vem man är kär i, var man kommer ifrån eller vilka drömmar man har…
Där stod vi i draget och njöt av kommentarer som:
- jag har fått nya vuxna bästisar idag
- när jag blir stor ska jag bli uppfinnare för det är jag så bra på eller cirkusartist för det är riktigt riktigt svårt och coolt.
- Där ser du att jag inte var för liten för att vara kameraman, vi barn kan sånt bara.
- Mamma lyssna på mig, jag hittar här ta det lugnt, du är med mig.
- Jag ska bli som Errol, kunde han bli dansare så kan jag
- Varför tror du på gud? Mamma! Man får ställa vilka frågor man vill när man är reporter!
- Jag visste inte att jag är så bra på att fotografera, jag kanske ska bli fotograf
- I skolan är jag jättedålig på bild, fröken säger alltid att jag gör fel, men här på Palatset har jag fått reda på att jag är en grym konstnär, för konstnärer får måla som dom vill, det finns inget rätt och fel.
- Barnbarn och morfar, tänk att vi kunde skriva en egen rap. Mamma kommer aldrig tro på att vi uppträdde på scenen!
- Morfarn-jag kommer aldrig glömma den här dagen, barnbarnen i kör: inte vi heller!
Vi menar att vi lyckades!
På Palatset har alla slags barn varit på besök. Oavsett vad tidningarna skrivit har vi lyckats skapa en verksamhet som verkligen speglar samhället i stort. Barn från miljonförorter, barn från landsorten, barn från villaområden, kulturungar från söder, barn som heter, Larsson, Wallenberg, Diaz, Dembe, Stoenescu, eller al Hassan… Barn från akademiska, konstnärliga, arbetarhem, arbetslösa hem. Där har varit barn med funktionsskillnader som både syns och inte syns, det har varit barn med drömmar och de som inte får ha dem för sina föräldrar. Där har varit rika barn och fattiga barn och alla dem mitt emellan. På Palatset har de mötts över alla gränser och utvecklats och drömt tillsammans. Där har ungarna blivit sedda för dem de är, av en fantastisk personal som under flera år har lärt sig att behandla ALLA på ett kärleksfullt och respektfullt sätt.
Kanske syns inte klasskillnader och funktionsskillnader om man har klätt ut sig i coola scenkläder, blivit sminkad av en maskör, eller när man spelar in ett tv program, dansar streetdans, eller skapar konst ihop. I det mötet försvinner skillnader och man ser likheter. Det är i alla fall den vanligaste kommentaren. Det bästa på Palatset är att man får vara sig själv men också att man kan få vara någon annan för en dag om man vill.
Vissa har kritiserat Palatset för att det kostar 120 kronor att komma in, att det inte är en plats för dem som inga pengar har. Men för barnen som inga pengar har, har vi alltid en VIPP-ingång och specialprojekt som ger minst 30 besökare varje helg gratis inträde. Det stora problemet för dem är i stället att deras SL-kort inte gäller under helgerna. Att de inte kan ta sig till stan överhuvudtaget. För de barnen kanske det nu stängs ytterligare en dörr till en plats där de har varit lika viktiga som alla andra. En dörr där även deras drömmar tagits på största allvar.
På Palatset har det varit barn som snart kommer att bli vuxna, beslutsfattare, författare, bankdirektörer, konstnärer och sjukvårdsbiträden. Vuxna som fått lära sig att de räknas och respekteras. De som är vår framtid. All forskning tyder på att kreativitet skapar lyckligare, smartare och mer empatiska människor. Barnen som har varit med och skapat Palatset och våra besökare har fått lära sig att ALLA räknas. Även dem som inte betalar skatt, röstar eller är köpstarka.
Delaktighet
Vi byggde delaktigheten på riktigt. Vi insåg hur långt vi kommit när barn själva tog hand om tv- teamen, planerade, valde aktörer, påverkade allt från låsvred på toaletterna till hur långa tal politikerna skulle få hålla på invigningen. Barn fick mediaträning, valde hur verksamheten skulle se ut, möblerna, miljöerna, var med och prioriterade bland personalen om vilka som var bra och skulle återkomma… jo vi gjorde det så bra vi kunde med tidsbrist och utan tillräckligt med ekonomiskt stöd.
Både VIPP konceptet och mentortankarna där barn är mentorer åt alla i personalen har varit bra modeller. Men också barnarbetet, där barn från nio år faktiskt arbetat i verksamheten, både med lön och utan, beroende på uppgifter. T.ex hade Peter specialkunskap som behövdes för att kunna ha pärlplatteworkshops när konstnären blev sjuk, Tova nödvändig i verkstan, David ansvarig för Öppen scen, etc. alla under 12 år.
Är allt förgäves?
Naturligtvis inte.
Över 250 kulturarbetare har arbetat och upplevt delaktigheten på Palatset, 500 VIPPbarn har känt att dom är viktiga och har varit med och skapat en dundersuccé. Dom går vidare i sina liv och sprider Palatset-andan vidare. I skolor, på institutioner, föreningar och organisationer. Många är det som vill höra oss berätta, många är det som förstår storheten i det som byggdes och fungerade under en tid på Riddarholmen.
Medarbetarna kan fortsätta sprida våra erfarenheter vidare till dem som är nyfikna på hur man verkligen bygger en verksamhet för alla – med alla.
Tillsammans visade vi att det var möjligt. Att det gick.
Tankarna om tillgänglighet för ALLA har mer än infriats.
Varje öppen dag vittnade föräldrar, barn, tonåringar, lärare till barn med funktionsskillnader om vad besöket på Palatset har gjort för dem.
Citat från ett brev:
- Hej! Jag hade verkligen ingen aning om vart jag skulle kunna mejla för att berätta det här för er, så jag hoppas att det här är en bra adress.
Jag var på Palatset i november 2011, och det var fanimej det bästa jag någonsin har gjort. Jag har två funktionshinder som gör mig till en ganska udda typ: selektiv mutism och Asperger. Palatset är det första stället där jag får vara JAG. Jag slipper fly från folk och vara rädd att bli betraktad som konstig, det enda jag behöver fly ifrån är den där omkringgående spindeln med de röda ögonen som efter en stund blev ganska rolig att fly undan från. På palatset blir jag accepterad och slipper anstränga mig för att passa in i mängden. Fattar ni hur otroligt skönt det är?
Att se att ni ska lägga ner är för mig en stor chock, och jag blir riktigt jävla sur på vilka som nu har bestämt det (gamla gubbar antar jag). Palatset är unikt, ni måste få vara kvar.
Och om ni verkligen måste lägga ner, vad händer med själva huset?
Med ganska irriterade hälsningar,
Karolina Sofia Secret
Många föräldrar och barn vittnar varje öppen dag om att de aldrig kännt sig så välkomna någonstans, aldrig varit i en miljö där dom inte varit utstirrade och annorlunda.
Visst beror detta till stor del på att all personalen gått Glasögonkursen, att vi har en välkomnare som tar alla besökare i hand och välkomnar just dem. Att man har namnlappar så att alla vet vad alla heter. Det bror även på att vi har handplockat personal som förutom att de är kulturella inspiratörer också förstår och lever våra sociala agendor.
Men vi hade inte utbildat besökarna – så varför stirrar inte barn och föräldrar på den som sticker ut när de är på Palatset?
Svaret är förmodligen att en kreativ verksamhet i en kreativ miljö gör verksamheten mer tillgänglig. Men framför allt hjälpte ett normfritt hus, en normfri verksamhet, kostym och smink till. För pappor i långkjolar, barn med sår på kinden, konstiga möbler, gör att alla passar in – ingen sticker ut, vare sig man är från Somalia, sitter i rullstol, är synskadad eller har multidiagnoser.
Schackrummet som modernt vilrum där barn med diagnoser kan vila mitt i verksamheten istället för att bli utpekad som annorlunda på en brits i ett kalt vilrum. Det spelar också roll. Lugna hörn, hörlurar, aktiviteter som är anpassade är viktigt. Och detaljer som att särskolor kommer tillsammans med alla andra klasser på skoldagarna. Dessa skolor var dock programlagda så att just dom alltid fick personal med specialkunskap om just deras behov utan att det märktes för vare sig dom eller andra besökare. Dvs. den sammanlagda kompetensen är avgörande. Att alla har haft fokus och vilja att göra Palatset tillgängligt.
Vår satsning på för ALLA har också gett andra möjligheter
T.ex fick Palatset en dator som kan styras enbart med ögonen. Tekniken som kommer från Tobii, kallas för ”Eye tracking” och innebär att datorn kan avgöra exakt var på en datorskärm du tittar. Den ögonstyrningsenhet som finns att testa på används i första hand som hjälpmedel för personer som inte kan använda sina händer. Vi har redan haft besök av många funktionshindrade barn som aldrig hade provat ögonstyrningsspel som var jättelyckliga och även barn utan funktionsskillnad hade kul och fick insikter.
Vad har vi utfört för de offentliga stöden under 2011?
2011 var ett mycket intensivt år då vi byggde upp organisationen Palatset, projekterade och byggde om lokalerna i Gamla riksarkivet för att kunna starta den planerade verksamheten. Vi flyttade in i lokalerna den 1 september 2011 och på rekordtid installerade och inredde vi huset för att kunna starta verksamheten den 1:a oktober. Vi höll den tidsplanen och öppnade med en väl fungerande verksamhet och en fungerande teknik och infrastruktur i huset. Det var en bragd som genomfördes av personalen, våra VIPPare och massor av goda krafter som hjälpte till. Det bör påpekas att VIPP ungdomarna även i denna process varit i allra högsta grad delaktiga.
Att vi lyckats med verksamheten och skapat upplevelser för besökarna står utom allt tvivel och har bekräftats från många håll både i personliga historier och inte minst i media.
Scenkonst på Palatset
Ett projekt där barn lockas in i teaterns magiska värld med kortare professionella föreställningar följt av prova på-workshops i Palatsets miljö.
Vi mötte dagligen i vår verksamhet barn och familjer som aldrig har sett teater, och som inte skulle betala för att göra det heller. Familjer som har ramlat in på operaimprovisatörerna, Tage Granit eller Unga Klara och som förvånat utbrister, jag trodde aldrig Moa eller Albin skulle gilla teater!
Varje dag väcks nya skådespelardrömmar i workshops med hög inspirationsfaktor och för varje workshop ökar intresset för professionell scenkonst. ”Du är ju grym, värsta skådisen”, hör skådespelarna ofta barnen säga. ”Kanske för att jag är det” svarar workshopsledaren.
Ibland tittar de på YouTube-klipp som inledning där dansare, skådisar och artister visar och berättar lite vad de har gjort tidigare. Barn har ju inte samma kunskap och ingångsnivå som vuxna, de känner inte till teatergruppens eller dansarens namn och behöver lite mer intro än vuxna vanligtvis behöver.
Att själv få prova dans, cirkus eller dans tillsammans med proffs ökar imponeringsfaktorn och intresset för kulturformen.
Efter en kort dansföreställning är det dags för ”prova på”. Efter en cirkusföreställning; cirkusträning, efter en föreställning; teaterworkshop och prova på, samtal möten med skådespelare, regissörer och andra personer bakom eller framför scenen.
Besökaren får alltså både uppleva professionell scenkonst, själva stå i strålkastarljuset och få en inblick bakom kulisserna. På det sätt får vi ett större engagemang, större förståelse och ett större intresse för scenkonsten.
Scenerna är små och intima och workshops sker i samband med föreställningarna.
Ofta är en föreställning uppdelad i en passiv och en aktiv del. Ibland är dessa gränser flytande. Ofta är det interaktiva föreställningar. Dessa fungerar utmärkt som dörröppnare in till teaterns eller operakonstens finsalonger.
Dessutom var nästan alla föreställningar ”VIPP-testade” på målgruppen.
Vi tror att de första mötena med en ny konstform är de allra viktigaste. Det är av stor vikt att tonen och tilltalet är rätt, hellre för kort är för långt, tydlig handling eller hög dos expressivitet och wow- faktor. Palatset var som en prova på värld där man tränade sig på att ta emot nya upplevelser. Därför var alla aktiviteter anpassade för att vara lätta att ta emot. Ibland kan det handla om en introduktion, ibland en nyckel.
För att kunna njuta av kultur gäller det att vi får använda vår vänstra hjärnhalva. När vi möter något vi inte känner till eller inte förstår, eller när vi försöker förstå en handling som är för svår är det höger hjärnhalva som får jobba. Den ger oss inte känslomässig stimulans, inga lyckorus av endorfiner eller dopamin. Vi försökte förpacka scenkonsten så att så många som möjligt skulle kunna njuta redan vid första mötet!
Efter önskemål från barn och aktörer planerades att starta en delaktig Palatset-ensemble bestående av barn och proffs som sätter upp föreställningar tillsammans med utgångspunkt från barnen och deras egna historier. Dessa förställningar spelas sedan för publik. Även skolklasser och besökare involveras i processen och föreställningarna. Här ryms många konstformer, musik, scenografi, litteratur, teknik, teater, smink, kostym etc. Det är verkligen ett utvecklingsområde att göra scenkonst helt byggd på barns delaktighet från idé till produktionsstart och premiär. Här skulle Palatset ha blivit en experimentscen för flera olika ensembler som ville arbeta mer delaktigt.
Scenkonsten på Palatset omfattades av sammanlagt 7 rum. Tre scener, kostym/smink/ workshoprum/skrivarrum/ dramarum. Dessutom aktiviteter inom ljus/ljud/scenografi mm.
- Joel Lind; Clownworkshop
- Perfect; en dansföreställning
- Dramaworkshops med Thomas Granehag
- Tage Granit; Kan man älska en hamster?
- Ulrika Törnquist & Thomas Granehag; En lysande föreställning
- Musikteater – Vattumannen och Speed
- Trollerishow; Magi och musik med Caroline och Malin
- Pop up med Caféz
- Magdans med Layali
- Streetdans med Eroll Dobreva
- Cirkus Cirkör; Sagocirkus
- Robotmim ”Den radiostyrde mannen”.
- Claire Parsons; 100 kramar
- Dramaworkshop tema Identitet; unga klara
- Jonglering med Douglas Magnusson
- Poetry slam med Mårten Melin
- Världsrekord med Behrang Miri
- Bokimpro med Adlib
- Dramaworkshop med Moa Cillén
- Studiolek med Thomas Hirdman
- 2funny; världens roligaste jojjoperformance
- Show med Shout and feel it
- Fakiren Orthae
- Riksförbundet unga musikanter (RUM); symfonikonsert
- Dirigentworkshop med RUM
- Operaimprovisatörerna
- Skräck och skrik med Stockholms improvisationsteater
- Ung Cirkör; Laboratoriet
- Trollerikonstnär Christian Westerlind
- Stuntshow: Martin Zetterlund
- Christinas dansworkshop
- Simon Manns; Scenkamp
- Kostymworkshops med Angelica Tibblin Chen
- Smink och fotoworkshop
Bild och konst på Palatset
Målet för verksamheten är att så många som möjligt får möta bild- och konst av hög kvalitet. Palatset hade en bredare målgrupp än t.ex konstmuséerna och därför var möjligheterna stora att sprida intresset för konst och konstnärliga processer till nya målgrupper.
Palatsets metod för att öka intresset för konst och bildkonst var att detta skedde i mötet med konstnärer följt av praktiskt eget prova på, i kreativa verkstäder där man jobbade tillsammans med konstnärerna. I rummen för bild och konst mötte besökaren utställningar, eget skapande, performancekonst, bildkonst, re-make, foto, historia, skulptur, foto, måleri, muralmålning e t c.
På Palatset användes många olika material; trä, glas, gips, metall, papper, besökarna valde oftast fritt med vilken teknik de ville arbeta med.
Digitala media är ett experimentfält som passar väldigt bra för unga nya idéer och uttryckssätt. På Palatset hade barnen tillgång till avancerad utrustning, såsom 3D , fotoscanner och webart och interaktiv skulptur. Videokonst-aktiviteterna spände över så vitt skilda tekniker som; experimentell video, performance, animation, tecknad film, ”motion capture” 3D-Animation.
Här experimenterades det för fullt!
Man arbetade både i traditionella tekniker och innovativt skapande i de allra senaste teknikerna. Det besökarna mötte och skapade sträckte sig från grafik, måleri och skulptur till video och digital framställning.
Den personal barnen mötte i ateljéer och verkstäderna var till största delen yrkesverksamma konstnärer. Det innebär att de har en konstnärlig förståelse för barnens arbete och process. Konstnärerna inspirerar och ger grundläggande teknik- och materialtips, dessutom oftast individuell handledning. Utifrån besökarnas idéer arbetade de tillsammans för att förverkliga en skiss, en målning, en skulptur, ett experiment eller ett konstverk. Ibland gjordes det gemensamma monumentala verk där många barn byggde på samma konstverk eller muralmålning.
Exempel på bild – konstaktörer i verksamheten
- Alf Vierth; Miniskulpturer
- Glimpz
- Skapa stort med UR
- Cirkus Lokomotiv
- Ateljé med Annika Nordenskiöld
- Pärplatteworkshops med Samuel Trygg Wiik
- Affischverkstad med
- Super Mario-broderi med Elsa Olsson
- Dockverkstad med
- Uppfinnarlabb med Candyland
- Textil Remake
- Textilverkstad med Therese Lindfors
- Muralmålning med Sadia Hussein
- Remake med Iman al Debe
- Screentryck
- Catharina Hällzon; Smyckesverkstad
- Tecknarverkstad
- Fotoverkstad med Johanna Wulff; skräck, porträtt, kostym etc
- Serieteckning
- Origami
Mötet med konstnären
Ibland skapade en konstnär en verksamhet som sedan drevs vidare tillsammans med konstpedagoger. Men konstnärerna är viktiga. Det är ingen skola – barnen var inte där för att lära sig utan för att skapa i full konstnärlig frihet.
Ett exempel är när ett barn säger till konstnären att; ”du, vi borde ha en ’fångarna-på-fortet-bana’ här på Palatset”. Konstnären svarar; ”Hur tänker du?” Barnet säger; ”Det skulle vara kul att krypa och försöka ta sig fram i olika banor”. Tillsammans kollar de runt i ateljén, vad det finns för material att bygga av? De hittar genomskinlig tejp och börjar tejpa. Fler barn strömmar till och hjälper till. Tillslut är halva ateljén intejpad! Någon som har suttit och ritat sätter fast sin teckning i tejpen, en annan flicka börjar klippa droppar som sätts fast i tejpen… Hela helgen byggs konstverket ut och det som från början var en actionbana blir till ett magiskt konstverk som man kan krypa i, utveckla och bygga på. Resultatet blev såklart fantastiskt. Barnen fick inte enbart en kick av kreativ konstnärlig frihet utan blev också oändligt stolta och andra besökare fick ett interaktivt konstverk att inspireras och uppleva i. Men framför allt har konstnären inget uppdrag att lära ut, han/hon bjuder på sitt konstnärskap och inspiration medan en pedagog förmodligen hade svarat barnet som ville göra banan att – nej idag jobbar vi med lera här i ateljén….
Verksamheten bestod också mycket i att prata om konst och kreativitet. Palatset ville naturligtvis inspirera och utveckla besökarnas färdigheter men framför allt deras egna stil och egenart. Ofta försökte vi då också lägga på ett lager konsthistoria.
Palatset var ”All inclusive” d v s allt material och alla aktiviteter ingick i entréavgiften.
Men hur hade vi råd med det?
En hel del av materialet var skrot och återvinning. Många är de soprum som tömt på material under hösten. Men vi fick också sponsrat med material, verktyg, kopiering, papper och kontorsmateriel. Det var generöst vilket också besökarna självklart uppskattade.
Barnen fick med sig sina konstverk hem och hade möjlighet att skriva ut sina bilder på skrivare i hög fotokvalité under besöket. Men många valde att lämna kvar sina konstverk på utställning i huset. Man fick då själv hitta en plats som gjorde konstverket rättvisa. Därför fanns konstverk utspridda överallt i hela huset för att locka andra till ateljéerna.
Vi hade samarbeten med många unga rookiekonstnärer och konststudenter som fanns med i verksamheten som unga förebilder. Dessa arbetade tillsammans med erfarna konstnärer vilket skapade nya roliga konstellationer, möjligheter och idéer. Det är svårt för unga oetablerade konstnärer att få galleriplats. Här fick de det samtidigt som de jobbade med nästa generations konstnärer.
Musikscenen på Palatset
Konserter, Rookie, Öppen scen, Husbandet, Jamrummet, Musikrummet, Musikstudion… På Palatset var det musikprova på, musikworkshops, konserter i en enda härlig blandning!
Vilket tror ni var det populäraste instrumentet i musikverkstan ? Inte digitala trummor, inte keyboard, inte gitarrer och bas, utan… dragspel! Det säger lite om hur smal exponeringen av musik är och hur stor nyfikenheten hos vår målgrupp är.
Rockmusik drar inte alls lika mycket publik som en blåsarsymfoniorkester. 50-tals rockabilly lockar fler än Astrid Lindgren sing-a-long. Den yngre delen av vår publik har inga fördomar eller några förutfattade meningar om vad som är rätt och coolt. Men de är snabba i vad de gillar – eller inte gillar i musikväg. Vår uppgift var att visa på mångfalden inom musiken. Så när barnen själva får välja och dörrarna står öppna är det inte självklart vad som lockar.
Det var t.ex. proppfullt då Husbandet och Nicke från Hellacopters spelade Kiss-covers, när Johanna och Kökskvartetten spelade och fyllt till sista plats då Lennart Hellsing och Mårten Mellin var på besök med Kulturamas ungdomskör och sjöng visor från Fårö barnkörvecka med barn och ungdomsboksförfattares specialskrivna texter. Proppfullt när Operaimporvisatörerna körde överraskningar, när våra kockar lämnade grytorna och drog igång på scenen. Och självklart proppfullt när barnen själva stod på scenen och sjöng sina nyskriva låtar på öppen scen varje kväll.
Det var glesare när Husbandet hade besök av Helene Sjöholm och det blev ingen stor hit för alla i publiken när ett fantastiskt rookie-band från Rytmus uppträdde med jazz. Men musiken väckte något hos en 11 årig pojke och vi är säkra på att en ny liten jazzmusiker föddes just då, just där, i Salongen på Palatset.
Blandningen är Palatsets styrka, men ekonomin tillät inte att köra lite större konserter med kända band och artister.
Under 2012 ville vi utöka Rookie samarbetet med lilla Akademin och musikskolorna. Starta ett samarbete med estetiska linjer som skulle få ytterligare en scen för skolföreställningar. Utöka samarbetet med föreningar och organisationer för att öka utbudet av världsmusik.
Vi hade11-årige Vipparen Elliot som just har skrivit en symfoni för en orkester. Ett verk som vi hoppades skulle framföras av Konserthusets musiker eller Radiosymfoniker på Palatset i vår. Bildsatt med bilder som har skapats av Elliot och andra besökare i verkstäderna.
I Jamrummet och studion var det sångworkshops, det skrevs egna låtar, körsång, sing a long, instrumentprovning, testades spännande worldmusic-instrument, producerades egna rappar och rymes OCH man kunde spela in sin egen låt.
Målet var att vidga musikintresset, låta publiken möta nya genrer och koppla samman musik och text. Vi har testat att låta Röda Rummets författare skriva låttexter med barnen och musiker och sen uppträda på scenen.
Det blev en succé! Vad sägs om sångtitlar som ”Träd kan flyga” och ”Veggo, Veggo Veggovampyr”!
Dessa artister och pedagoger medverkade på Palatset under året:
- Loulou sisters – deckarkonsert
- Johanna och kökskvartetten
- Husbandet
- Georg Riedel
- Sixten and the Cupcakes
- Konsert med Nina Ramsby
- Fårö barnkör
- Kvantons musikverkstad
- Rapworkshop med Melinda Vrede
- Hiphopworkshop med Tom Phia och Kristoffer Malmsten
- Låtskrivarverkstad med Moni Nilsson och Anders Forslund
- Emma Anderssons DJ-skola
- Ander och Putte; Känsliga bitar
- John Lindberg trio
- GLO-workshop
- Konsert med Anna och Theo
- Trio Haga live
- ABBA singalong med Martin Hederos, Albin Flinkas och Gunilla Backman
- Konsert med Helene Sjöholm
- Öppen scen
- Mofeta och Jerre
- Konsert med Betel
- Playalong gitarrworkshops
- Julkonsert
- Allsång med Vanja och Cayenne
- Sångworkshop med Vanja, Cayenne och Robin
- Rookiekonsert; Nothing
Röda Rummets – barnens egna litterära salong.
I Röda Rummet har vi under 2011 förverkligat så många önskningar och drömmar. Bara under hösten har ca 25 (!) författare och besökare varit med om helt magiska möten. Möten som har gjort skillnad.
Palatsets Röda rum var förmodligen det enda stället i hela Sverige, förutom SBI, där hela årets barn och ungdomsboksutgivning fanns samlat för att smaka, lukta och lockas av… Där besökarna blev tipsade om nya och gamla böcker av BOKarna själva, av författaren för dagen eller av de vuxna i verksamheten. Där fick även besökarna tipsa varandra om sina favoriter och där fanns alla litterära priser lättskådligt för att väcka intresse. Det pratades om berättelser, skriverier, kärleken och livet. Bland Röda Rummets alla böcker skrevs det också. Det skrevs poesi, prosa, sagor, pinsamma listor, tal och sångtexter. Varje ung (ibland gammal) skrivare fick bekräftelse och feedback från våra författare som ledde skrivarverkstäderna. Vi skulle vilja påstå att många av morgondagens författare, litteraturkritiker, redaktörer och förläggare redan nu träffats i Röda Rummet eller diskuterat litteratur med varandra i BOKeriet. I BOK-boulevarden hade vi olika författarutställningar och byggde författarnas ”Walk of fame”. Vi försökte öka statusen både för författaren och för läsandet.
Under hösten har vi sett unga poeter skriva och växa på scenen inför publik. Vi har sett föräldrar på sina första författarträffar. Föräldrar som kanske för första gången har förstått att böcker är något viktigt. Att författare till barn och ungdomsböcker faktiskt är ett yrke och att en bok och ett möte kan förändra ett liv.
Vi tror att det som varit verkligt unikt, som möjliggjort verksamheten, är att mötena inte har varit i skolans regi. Ingenting har krävts av publiken, ingen recension, inget betyg och att BOKarna (de unga litteraturintresserade som har varit med och byggt upp litteraturrummen under tre års tid) har fört samtalen och även fått andra att tordas blanda sig i. BOKarna blev allt fler…
Många besökare har kommit tillbaka helg efter helg för att vara i Röda Rummet, för att få vara en del av sin egen litterära salong. Där fick de prata kärlek, död och livet utifrån böcker och med författare som tog dem och deras funderingar på största allvar. Flera hade inte kommit till Palatset för litteraturen skull utan för att göra en film, eller gå på en konsert, dansa, men många har lämnat Palatset och förstått att författare är as-coola, som en kille uttryckte sig. Med andra ord har en ny läsare blivit född! Vi får dagligen återkoppling från föräldrar som berättar om sina barn som te x går i stödläsning på skolan och bara ser det som tvång, men som efter ett möte i Palatset har lånat sin första bok – frivilligt!
BOKeriet har haft en diger skara av fantastiska författabesök på Palatset som har pratat litteratur, skriveri och livet med BOKarna och besökarna.
Under hösten har vi besökts av;
- Anette Eggert/Kan vi inte bara låtsas som om ingenting har hänt
- Anna Knutsson & Ann-Cristin Magnusson/Ingen ser dig
- Anders Björkelid; Ondvinter Petrus Dahlin; Brunnen – skogen systrar
- Annika Widholm; Stenhusets hemlighet
- Bo R Holmberg; Teresa och jag
- Cecilia Davidsson; Huset i dimman
- Cilla Naumann; 62 Dagar
- Dan Höjjer; Rida med döden
- Elin Nilsson; istället för att bara skrika
- Eva Svedmark & Maria Herngren; Sopkungen
- Jo Salmson (Catharina Wrååk); Häxfolket – magiska krafter
- Jonatan Brännström; Blixtslukaren
- Johanna Lindbäck; Välkommen hem
- Lena Ollmark och Mats Wänblad; Hängd mans ö
- Lina Forss: Kär i kärleken
- Lisa Bjärbo; Bilderboksretro 50-tal
- Maja Maria Henriksson; Inte på riktigt, inte på låtsas
- Martin Olczak; Jakten på Jack
- Moni Nilsson; Semlan och Gordon – svarta hål och brustna strängar
- Monica Zak; Kasta syra
- Måns Garthon och Johan Unenge; samlad gemensam utgivning
- Mårten Mellin; Trasig
- Mårten Sandén; Tretton
- Niklas Krog; Turk och Ayla/Legenden om Tann
- Oskar Ekman och Carolina ”carromic” Ståhlberg; Bleckmossen boys
- Per Gustavsson och Andreas Palmaer; Sandy, ville vilse och andra monster på stan
- Per Bengtsson; Kamtopparnas hemlighet
- Peter Barlach; Fifteen Love
- Peter Ekberg; Ailiens
- Pija Lindenbaum; Gittan glömmer bort sig
- Thomas Halling; skola i skräck Sara Bergmarker Elfgren och Mats Strandberg; Cirkeln
- Sara Kappelin; Stora sorg
- Susanna Alakoski; Dagens Harri
- Ulf Stark; samlad utgivning
Det har både skrivit och ritats som en naturlig fortsättning på BOKpraten;
- Skrivarverkstad med Malin Isaksson
- Skrivarverstad med Ylva Karlsson
- Skrivarverkstad med Dan Höjer
- Skrivarverkstad med Ann-Christin Magnusson
- Serieworkshop; Carolina ”carromic” Ståhlberg
- Serieworkshop med Måns Gathron och Johan Unenge
- Serieworkshop med Karl Johnsson och Kim W Andersson
- Skrivarverkstad med Jonatan Brännström
- Skrivarverkstad med Moni Nilsson
- Skrivarverkstad med Thomas Halling
- Poetryslam med Mårten Melin
Dessutom har vi samarbetat med Katarina Dorbell från barnens bibliotek för att kickstarta omröstningen inför barnboksjuryns val av 2012 år bästa böcker.
BOKarna/Röda Rummet har varit kontinuerligt delaktiga i internationella boksläpp, haft litterära kalas, varit värd för flera litterära happenings, har varit på BOKmässan och vi fick allt fler förfrågningar. Minst en gång i månaden hade vi haft ett större bokevent, te x glamorösa bokreleaser i samarbete med Teatergruppen.
Palatset användes för att hylla långa författarskap, ( t.ex hade vi 50- tal utifrån Ulf Starks böcker om sin barndom, visade filmer, sminkade 50-tal, fotade filmisar, och spelade rockabilly osv), lyfta BOKjuryn och Barnens Bibliotek. Under hösten producerades tre större litterära helhusevenemang. Palatset har firat världsrekorddagen i samarbete med Guinness world records, hyllat den 25-årsjubileerande författarduon Måns Garthon och Johan Unenge samt ordat ett ordentligt internationellt boksläpp för Cornelia Funckes ”Spökriddaren och hans väpnare”. Under dessa tillfällen har litteraturen bokstavligen genomsyrat hela Palatset och dess verksamheter. Varenda vrå har inspirerats av berättelserna.
Media på Palatset
Palatsets mediaverkstad är proffsig, med riktig professionell teknik som kunde sända i nationella kanaler och det var ett härligt medialekland där alla kunde vara med på sina villkor. Här skapades barns egna historier om saker som är viktiga, roliga, angelägna och spännande för just dem. Av barn – för barn.
Många av våra besökare ville förändra världen och sökte vägar att nå ut med sin röst, skapa engagemang för viktiga frågor och föda empati för barn som inte har det så bra i världen. Deras engagemang spred sig via mediaverkstan till de andra barnen och allt fler insåg möjligheterna med sina egna ROOKIEmedier.
Mediaverkstan var också ett sätt att leka, testa, genomskåda, förstå och möta proffsen. Bli tillräckligt intresserad för att orka ta sig över den stora tröskeln att göra riktig film eller riktig tv, som både tar tid och tålamod. För dem som tog sig över var det vägen ut i det offentliga rummet som är så viktig för att nå massmedial spridning, eller kanske för att nå vuxna beslutsfattare med frågor som rör barn och unga.
Här fick man chansen att berätta sin historia. Här blev barns egna idéer till verklig tv eller radio. Barns tankar och drömmar kan bli verklighet i mötet med professionella. Vi har stor respekt för att barn och unga har mycket viktigt att säga och att barns röster spelar roll och kan förändra mycket olika saker i samhället. För att barns rättigheter ska fungera behöver även barn kanaler där de når ut med sina röster.
Bilen,
här producerades små korta filmer i den öppna verksamheten som ytligt sett skedde mest som en lek, men även här var det på stort allvar, med manus och regi och efteråt en större medvetenhet om hur en film skapas och hur tittarna luras av diverse teknik. I slutna workshops producerades små manusbundna kortfilmer. Dessa alster lades ut på webben så att filmerna kunde tankas hem eller läggas ut på YouTube.
TV studion med Green screen
här genomfördes enkla små produktioner, både film i 3 kamera, film i 1 kamera och klassisk tv-studioproduktion, som soffprogram, intervjuer, nyheter etc. TV soffan användes för att göra allt från ”fotbollskväll” för barn, till aktuella program. Här testades nya tv format som kanske blir piloter för nya tv serier och barnens egna kulturmagasin som kunde ha sänts i nationell TV.
På öppen tid kunde man leka och testa Green screen. Hur görs vädret? Hur funkar Harry Potters osynlighetsmantel? Hur gör man så det ser ut som man är i rymden?
I stängda workshops görs allt från musikvideos, kortfilmer, små tv-program, och korta manusbunda filmer. Vi planerade att under 2012 göra tv programmet RookieTV. Ett format där många olika små inslag får rum.
Radiostudion,
producerade Rookieradio, ett radioprogram som bestod av många små korta delar som producerades i verksamheten. Ofta gjordes inslagen på lördagar och själva inramningen och pratorna på söndagar. På skoldagarna producerades helt egna produktioner som också planerades sändas streamat i Rookieradion efter jul. Fanns också som podradio. SR och UR visade intresse för att göra radio på Palatset. 1 gång i månaden skulle det bästa av öppen scen sändas i en direktsänd radioshow med publik ifrån stora Scenen.
Animation
med jämna mellanrum har vi gjort 3D-animationer med ”motion capture”, enkel animation med lera och andra figurer.
Tidningen Rookie
som var tänkt att komma ut fyra gånger per år, var Palatset egna kulturtidning som producerades av barn och unga tillsammans med proffsjournalister från Uppdragsmedia/TT.
Rookie hade en öppen redaktion i verksamheten och alla besökare var välkomna att skriva, fota, skicka insändare, komma med idéer och uppslag om vad tidningen skulle handla om. Sedan gjordes urvalet av en redaktion bestående av vuxna journalister/redaktörer/bildredaktörer och barn. Denna redaktion träffades regelbundet. Vi hade ett samarbete där det skapats möjligheter att producera och publicera artiklar av Palatsets Rookieredaktion till ett uppslag i DN varje månad. Ett nummer av tidningen hann komma ut.
Vi har också haft bloggverkstäder, Sveriges yngsta reklambyrå, där man fick göra reklam för vad man vill, samt en hel del annan medieverksamhet på prov under hösten. Det fanns många roliga idéer på väntelistan.
Filmen i Biografen
Palatsets biograf var landets modernaste med den absolut senaste projektionstekniken 4K. Dessutom hade vi en 3D tillsats som gav den optimala bioupplevelsen som inte gick att uppleva på någon annan biograf i Sverige.
Vi har under 2011 haft flera internationella premiärer på Palatset, t ex den engelska långfilmen Skellig i samarbete med Filmcentrum och afrikansk film i samarbete med CinemAfrica.
Den internationella filmen var en grundsten i utbudet och 2012 har fler svenska barn och familjefilmer premiär som vi hoppats på att kunna ha förhandsvisningar och biografvisningar på. Vi hade också möjlighet via ett förmånligt samarbetsavtal med Swedish films möjligheter att visa aktuella amerikanske blockbusters.
Vi visade också kortfilmsblock med filmer för olika målgrupper, 3d effektfilmer som Michel Jacksons thriller och målet var att fortsätta visa internationell film som ökar empati och förståelse för hur barn har det runt om i världen. Film som ställde frågor och som inte alltid är lättsmält underhållning. En sådan film kräver eftersnack med publiken. För att göra detta möjligt behövde vi också visa kommersiell kvalitetsfilm som satte Palatsets biograf på intressekartan. Vi planerade även att prova på önskefilm, där publiken får rösta på 5-10 olika filmer och vinnarbidraget skulle visas. Detta är möjligt eftersom biografen är digital och kan ladda ner ”on demand”.
Palatset har i samarbete med DI (nuvarande StDH) visat filmstudenternas filmer från deras Barnfilmsblock. Även andra kortfilmer och novellfilmer med distribution och i samarbete med Filmcentrum, Folkets bio och Cinema Africa har visats i kombination med regissörs- och skådespelarbesök.
Exempel på filmer som visats:
- Dansbio
- Min hemliga himmel
- Hoppet
- Grease
- Novellfilm: upp med humöret
- Kortfilmer för barn i samarbete med STDH
- Två tennisskor
- Inside Out featuring Iryas playgrond
- Skellig
- Rosa the movie
- Eva och Adam: fyra födelsedagar och ett fiasko
- Min vän Percy, Buffalo Bill och jag
- Making the video: Michael Jackson – Thriller (3D)
Exempel på mediaworkshops:
- Regiworkshops med StDH
- Regiworkshop med Catti Edfeldt
- Film-prova-på
- Radioworskhop
- Stop motion-animation
- Digital animation
- Studioprogram
- Kortfilmsworskshop
- Leranimationer med Hanna Gradin
- Digitala animationer med Simon Alexandersson
- Novellfilm Bekas
- Stop motion animation
- Filmproduktion med Fanzingo
- Prova-på radio med Fanzingo
Dessa studios och rum som Postkoden och Arvsfonden bidragit till har på många viktiga sätt visat att även små barn upplever att de kan nå ut när de har något viktigt att säga. Radioprogrammen och tv programmen som producerats har spelat roll. Ibland är det lek – och prova på – men ofta på blodigt allvar.
Barn som känner sig lyssnade på – känner också självförtroende att de har något viktigt att säga. Att det de säger spelar roll. Det är en viktig del av de demokratiska agendorna Palatset har haft.
Utan dessa studios hade Palatset lätt kunnat bli ett ”lekhus för kultur” men genom verksamheten som t.ex Fanzingo drev i Mediaverkstan har fokus varit på: Vad har du för viktigt att berätta för andra. Varför är du värd att lyssnas på?
Mammor och pappor säger ofta – nej du är för liten för att ta hand om studiokameran, men efter uppmuntran och instruktion från personalen styr 6-9 åringar utan problem upp både foto, bildutsnitt, och bildproduktion. De kommunicerar med kontrollrummet och producerar innehållet i programmen. Programledare diskuterar miljöförstöring, mobbing, St.Erikscupen, och vänskap med sina studiogäster. Allt utifrån gästernas intressen. Viktig och avgörande var just den lustfyllda breda blandningen av prova på, att få leka tv och inte minst i de stunder när det brände till på allvar t.ex i en författarintervju om de mörkaste vrårna i en historia. Och bara att ha en radioinspelnings möjlighet – att gå omkring och känna styrkan i att kunna fråga vem som helst – vad som helst – och få ett svar, har påverkat känsla av att Palatset tog barn och unga på allvar.
Efter höstens testverksamhet var vi nu mogna för att börja sända det första barnproducerade tv programmet. Intresse fanns från flera tv och radiokanaler som sänder riks.
Många pratar om en Palatsig känsla. Men vad innebär det?
Vi har handplockat, Vipp testat, handlett och utvecklat aktörer som vi har tyckt varit de allra bästa. De största inspiratörerna. De som ställer barnen i fokus istället för sitt eget konstnärskap. De som själva växer av att se barn växa. Som inspireras av att ge andra kickar. Det här arbetet har pågått i snart fyra år.
Några andra ramlade in på bananskal, vissa av dem var briljanta, andra skulle så att säga inte komma tillbaka igen efter att ha gått igenom VIPPs hårda granskning.
Vad är ett Palatsigt bemötande?
Trädets rot nere i garderoben har byggts och haft den viktiga funktionen att välkomna alla besökare, ladda besöket med spänning och värderingar. Slussen är byggd så alla oavsett rullstol eller annan funktionsskillnad ska kunna få samma ingång, samma upplevelser. Därför fanns ljud, ljus, rörelser och upplevelser för alla sinnen.
Slussens roll var också att lugna barn för att de i sin takt skulle möta den unika trapphallen, och kulturarvet. Att besökaren kände att man var viktigt och hade ett eget Palats var en förutsättning för att kunna låna ut teknik, kläder, utrustning, böcker utan panter, utan krav.
Är stället barnens – och coolt – är besökarna försiktig med sakerna. En 14 årig kille sa: ”Palatset är ju mitt och man snor inte från sig själv” Vi förlorade ingen utrustning eller drabbades av någon form av vandalisering under den tid Palatset var öppet.
Kulturarvet
När det gamla unika huset med sina enastående utsmyckningar, fantasifulla gjutjärnskonstruktioner, spännande spiraltrappor och bortglömda halvplan mötte sina unga besökare blev det inte bara tydligt att vi vuxna trodde på dem, satsade på dem och att allt var möjligt. Barnen fick upp ögonen för arkitektur, för kulturarvet och för den kultur som serverades i det. Både ny och traditionell.
Riksantikvarieämbetet säger att det är en världsunik renovering som har genomförts på Palatset. Den 120 åriga patinan har bevarats samtidigt som stadens stolthet från 1891 återigen blev det modernaste huset i stan. Idag ett tekniskt innovativt hus liksom då för 100 år sedan då Riksarkivet var Stockholms stolthet. Med återvinning av hyllor, gamla möbler, rekvisita och med en medveten dramaturgisk styrning fick barnen hjälp att se huset och detaljerna. Ett exempel är slussen eller portalen från garderoben till stora trapphuset där vi laddade besöket, lugnade ner barnen och ljudet och ljuset som förstärkte upplevelserna och hjälpte dem att stanna upp och se – kulturarvet.
Huset hade en stor inverkan på sina besökare. Speciellt på barnen som kände både stor stolthet och betydelsefullhet i sitt hus. Många av våra belackare sa att barn inte skulle förstå och uppskatta värdet av ett sådant hur och att de var rädda för den åverkan besökarna skulle åsamka det. De hade fel! Tvärtom, togs det ett stort ansvar för att hålla huset fint! Kanske beror detta på att barn ofta befinner sig i samma typ av kommunala miljö. Samma linoleum, samma vävtapeter samma krokar. Oavsett om det är skolmiljön, fritids eller det lokala kultur eller ungdomshuset.
För dem spelade 1800 tals arkitekturen och historierna som sitter i Palatsets väggar en stor roll. Och att det är de som ”ägde” detta Palats.
På få platser är spåren av det förflutna mer närvarande än i Gamla Riksarkivet. Kulturmiljön är i princip orörd och vi hade återskapat inte bara arbetsmiljön utan också historierna och traditionerna. Så var kunde vi bättre lyfta och påvisa andra immateriella kulturarv som hantverk och än i denna unika miljö.
Vi ville mer än gärna bidra till att sätta fokus på Unescos konvention om skydd av det immateriella kulturarvet och fylla Palatset med berättelser, traditioner och kunskap som vi övertar från tidigare generationer. Detta planerade vi med de organisationer, aktörer, museum och institutioner som har denna kunskap och detta uppdrag. T.ex Svensk Hemslöjd. Handarbeten som vävning, ljusstöpning, tovning, smide mm hade VIPPtestats i olika verksamheter inför nästa år etc. Det finns idag många roliga och nytänkande aktörer och idéer som skulle kunna utvecklats. Under hösten har flera generationer suttit tillsammans i textilverkstad och lärt sig sticka och virka till det populära stickgraffitti projekt som vuxit fram, runt om i huset, under helgerna.
Slutord.
Palatset uppstod som idé redan 2007. Sedan dess har vi skrivit hundratals ansökningar och rapporter. Vi har vuxit in i huset och skapat en unik verksamhet utifrån detta hus möjligheter, inte tvärtom. Det var projektets välsignelse och förbannelse. Gamla riksarkivet var stort, vi fick inte möjlighet att hyra mindre delar. Grundkostnaden blev för omfattande och vi lyckades inte starta småskaligt. Med erfarenheten om hur det gick så hade nog lösningen varit att köra för full fart från början och sedan bara öka.
Men om vi för en stund bara backar till själva visionen. Allt vi skrev i ansökningar genom åren kan vi faktiskt med gott samvete påstå att vi genomfört, med råge. Projektet var unikt och fantastiskt. Verksamheten blev precis så kreativ och nyskapande som vi förespeglat. Tragiskt är att Sverige inte var moget och att allt prat om prioritering av barn och ungdomar till slut visade sig vara luft.
Var affärsplanen orealistisk? Jag vill påstå nej! Vi hade gått i mål under 2012 om vi bara fått lite hjälp i ett akut läge. Det handlade inte om stora summor i förhållande till vad som redan var investerat i arbete, tid och pengar och inte minst framtidsplaner. Redan i december hade vi organiserat om, effektiviserat och definitivt börjat få balans i intäkter och utgifter.
Men, tiden, juridiken och ett förvånansvärt svalt engagemang från framförallt staten gjorde detta omöjligt att rulla vidare. Tusentals är de personer och organisationer som i slutfasen engagerade sig i Palatsets räddning. De fick inte ens ett svar eller reaktion från det offentliga Sverige. Från September 2011 tom Februari 2012 var Palatset öppet. Vi får nu bara hoppas att det inte blir en ny period om 40 års tystnad i huset.
Stockholm den 19 mars 2012
Anders Bergh
tidgare vd på Palatset